Nedräkning.. 24 timmar..
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Idag har det varit väldigt blandade känslor..
Imorgon börjar jag nämligen flytta.
Eller Pers grejer flyttas till Luleå imorn
och mina föräldrar kommer med kanske inte alla men mkt av mina grejer till helgen.
Så imorgon blir det till att städa och plocka in de första sakerna i vår egen lägenhet.
Ikväll har jag jobbat som en tok för att hinna packa ner det sista stora innan helgen.
Det är nämligen sista kvällen jag är hemma innan flyttlasset går -
därför var jag tvungen göra klart så de andra bara kan ta grejerna till släpet sen.
Men som sagt så har det varit blandade känslor.
Dels känns det såklart skitskoj! :)
Första egna, kan det bli annat än spännande?!
Jag har i veckor gått och längtat till just morgondagen.
Den 1 augusti, när vi får hämta nyckeln och börja flytta in.
Jag har sakta räknat ner, månad för månad.
Och nu helt plötsligt är den dagen här.
Men nu är det helt plötsligt inte bara förväntan jag känner..
nej nu har känslorna förökat sig.
Jag satt och tänkte på det i bussen.
Om en vecka flyttar jag..
Och plötsligt, som en blixt från en klar himmel insåg jag att jag verkligen ska flytta.
Helt utan förvarning kom saknadskänslor.
Jag insåg hur förbaskat mycket jag kommer sakna min familj!
För den som inte vet det så står jag min familj väldigt nära.
Jag tänker mig mer familjen som ett gäng av mina bästa kompisar.
Mina bästa kompisar som jag har träffat nästan varje dag i snart nitton år.
Dom är så roliga, snälla och framförallt tokiga.
Jag kommer sakna dem som tokig!
Fast det är ju så det ska vara.
Brytningen måste komma förr eller senare.
Och i det här fallet gäller det bara att rycka bort plåstret snabbt!
Det är absolut ingenting att jag inte vill flytta eller att jag inte tror det blir bra.
Nej inget sånt!
Det är bara vanlig hederlig saknad efter min familj som jag kommer känna.
Fast än behöver jag ju inte börja sakna dem..
Bäst att ta vara på dem i en och en halv vecka till..
för sen smäller det.
Men en sista sak:
Per, vi kommer få det helt underbart :)
Det blev ett lite längre inlägg..
Men jag ville skriva av mig lite.
Dock vet jag inte om det är begripligt nåt av det jag har skrivit.
Ha det bäst allehopa :)
Ciaoo // Erika
Idag har det varit väldigt blandade känslor..
Imorgon börjar jag nämligen flytta.
Eller Pers grejer flyttas till Luleå imorn
och mina föräldrar kommer med kanske inte alla men mkt av mina grejer till helgen.
Så imorgon blir det till att städa och plocka in de första sakerna i vår egen lägenhet.
Ikväll har jag jobbat som en tok för att hinna packa ner det sista stora innan helgen.
Det är nämligen sista kvällen jag är hemma innan flyttlasset går -
därför var jag tvungen göra klart så de andra bara kan ta grejerna till släpet sen.
Men som sagt så har det varit blandade känslor.
Dels känns det såklart skitskoj! :)
Första egna, kan det bli annat än spännande?!
Jag har i veckor gått och längtat till just morgondagen.
Den 1 augusti, när vi får hämta nyckeln och börja flytta in.
Jag har sakta räknat ner, månad för månad.
Och nu helt plötsligt är den dagen här.
Men nu är det helt plötsligt inte bara förväntan jag känner..
nej nu har känslorna förökat sig.
Jag satt och tänkte på det i bussen.
Om en vecka flyttar jag..
Och plötsligt, som en blixt från en klar himmel insåg jag att jag verkligen ska flytta.
Helt utan förvarning kom saknadskänslor.
Jag insåg hur förbaskat mycket jag kommer sakna min familj!
För den som inte vet det så står jag min familj väldigt nära.
Jag tänker mig mer familjen som ett gäng av mina bästa kompisar.
Mina bästa kompisar som jag har träffat nästan varje dag i snart nitton år.
Dom är så roliga, snälla och framförallt tokiga.
Jag kommer sakna dem som tokig!
Fast det är ju så det ska vara.
Brytningen måste komma förr eller senare.
Och i det här fallet gäller det bara att rycka bort plåstret snabbt!
Det är absolut ingenting att jag inte vill flytta eller att jag inte tror det blir bra.
Nej inget sånt!
Det är bara vanlig hederlig saknad efter min familj som jag kommer känna.
Fast än behöver jag ju inte börja sakna dem..
Bäst att ta vara på dem i en och en halv vecka till..
för sen smäller det.
Men en sista sak:
Per, vi kommer få det helt underbart :)
Det blev ett lite längre inlägg..
Men jag ville skriva av mig lite.
Dock vet jag inte om det är begripligt nåt av det jag har skrivit.
Ha det bäst allehopa :)
Ciaoo // Erika
Kommentarer
Postat av: Christine
Wiii ;D Åh, vad spännande!
Trackback